Jag avskyr Döden :(

Oj vad mitt liv är drygt...
Saknar Min Älskade Patrik oerhört mycket...
Det finns inte ord för vad jag känner.
Jag / Vi trodde att cancern skulle ge sig..Det såg så hoppfullt ut...
Men det gick inte längre.
Vi hann i alla fall att gifta oss...
Det blev lite panikartat, men gifta blev vi !
Och för mig känns det bra men jag saknar min långa älskade man !
Jag gråter ofta , jag har inga direkta vänner här..så ensamheten är stor !
Orkar inte flytta heller..Jo jag vill ha en mindre lägenhet...det räcker med en 3:a ...
Usch , vad trist allt har blivit...
Jag ÄLSKAR dig min ÄLSKADE Patrik ...du är mitt ALLT...
Hälsa gärna på mig !

SAKNAR

Nu har det gått ett tag sen Min Älskade Patrik somnade in i vårat sovrum..
Saknar honom varje sekund...
Hur f*n ska jag tackla det,,,det går INTE...
Jag vill ha honom här livs levande...
Känner att det här kommer ALDRIG gå över...
Han var och min största KÄRLEK..
Jag saknar honom varje sekund...
Mitt liv funkar inte så bra..Allt är så j*a ensamt...
Har funderingar på hur jag ska tackla livet..med tanke på att det var alltid han och jag ...
Och nu är det bara jag...
När vi levde tillsammans så kunde det vara skönt att få vara ensam nån gång då och då..
Men nu är jag alldeles ENSAM och jag fixar inte det här...
Jag vet att han inte ville att jag skulle bli så nedbruten...men det känns som jag inte har ett LIV längre...
Jag orkar inte helt enkelt inte...
Visste inte att det kan komma så mycket tårar på en gång..
Har isolerat mig frivilligt för jag orkar inte vara social...jag vill bara slippa livet...jag vill dö och vara med honom...Jag skiter i ALLT...Jag vill bara ha min Älskade Patrik..men det funkar inte så...Jag kan inte leva utan honom :(